Ett oskrivet blad

Idag vaknade jag upp sjuk. Jag var faktiskt inte förvånad då jag har känt mig krasslig ett par dagar. Så när jag ändå bara ligger i sängen så tänkte jag ta tillfället i akt att skriva lite.

Ni har säkert liksom jag stött på människor som säger att "jag bara är sån här, och har alltid varit" eller "det här är den jag är och kommer alltid att vara". De här uttrycken används ofta för att på nått sätt rättfärdiga ett dåligt beteende. Jag har aldrig köpt det resonemanget. För vad personen egentligen säger är "jag struntar i om jag sårar dig med mitt beteende, jag vill inte ändra på mig ändå".
Behaviorismen talar om att varje människa vid födseln är Tabula rasa, ett oskrivet blad. De menar på att vi skapas av yttre miljöfaktorer och via positiv och negativ förstärkning. Så efterhand fylls vårt blad på av händelser och erfarenheter i livet och vi formas till de vi är. Det betyder att vi är i ständig utveckling.

Jag har också läst om teorier att vi inte har personligheter utan beteenden istället. Jag tycker om att tänka på det sättet. Det gör det svårt att rättfärdiga sitt beteende genom att säga att det är en del av personligheten. Om alla saker vi säger och gör är ett beteende så kan vi träna bort det vi inte vill ha och framhäva de beteenden som vi vill visa och på så sätt bli de personer som vi vill vara.

Jag som är kristen tror på att försöka bli en bättre person hela tiden och lära mig av mina erfarenheter. Då funkar det inte att säga "jag är den jag är och så är det med det." Jag vill bli bättre. Missförstå mig inte, det är viktigt att vara nöjd med sig själv hur man än är. Men när man är nöjd med den man är och är realistisk mot sig själv så kan man se sina egna fel och brister och börja sakta men säkert att utvecklas och bli starkare som den person man vill vara. Det är svårt att ha motivation att göra en förbättring om du inte är nöjd med utgångspunkten.
Jag vill inte vara en annan person, jag vill bara vara en förfinad Caroline.

Här får ni lite bilder från mig och mina syskon då och nu.