På sista tiden tycker jag att det har varit mycket kritik mot kristendomen. Och jag tänkte att jag äntligen ska skriva av mig lite om
mina åsikter.
En del påverkas av att USA snart ska göra sitt presidentval och en av kandidaterna är medlem i Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga.
Jag förstår att det finns ett intresse av att sätta sig in i vad han och hans tillhörighet i en kyrka kommer att göra för USA och för världen. Det är ingenting som jag tycker är konstigt.
Vad jag däremot tycker är konstigt är hur människor som inte har en aning om vad Kristendomen och Bibeln egentligen säger och står för ska trycka ner på ens tro.
Jag läste en åsikt i en artikel att "personer som har en tro, det spelar ingen roll vilken religion de tillhör, är inkapabla att göra goda val som påverkar andra." Jag har också läst att "troende människor lever i en sagovärld" och att om man är uppvuxen i en troende familj "så blir man indoktrinerad och inte har en aning om hur resten av världen lever."
Det finns även de som letar upp, vad de anser är, konstiga skriftställen i Bibeln och använder detta som en slagkraft mot kristendomen.
Det som jag tycker är frustrerande är att människor tycker att de har så bra punchlines med dessa skriftställen och att de på nått sätt ska "tysta" präster och alla andra kristna. Men jag kan säga helt ärligt att det märks tydligt när någon har googlat upp några skriftställen eller när någon faktiskt har tagit sig tid att läsa igenom Bibeln. Jag är bara 24 år och jag är inte imponerad av människors kunskap om kristendomen.
Jag är uppvuxen i en kristen familj. Mina föräldrar började tidigt att lära mig hur man ber och hur man ska behandla andra människor. Kan man se detta som indoktrinering? absolut kan man göra det om man vill.
MEN, kom inte och säg att jag inte har en aning om hur resten av världen lever.
Har inte jag möjlighet till ännu fler sätt att välja mellan hur jag ska leva än de som inte får möjlighet till att lära sig ingående om olika religioner och olika sätt att leva? Jag har en sabbatsdag som jag ägnar åt andlighet och sex dagar där jag spenderar lika mycket tid som alla andra på jobb, skola, idrott, shopping, fester osv. Vad är det som säger att vara utan en tro gör en så mycket rikare i livet än att ha en tro på en högre makt?
Jag har ofta fått höra "tror du på Gud? Var är beviset på att han finns då?" Det är en helt förståelig fråga men den har ingenting med tro att göra. Om jag hade bevis på
VEM Gud är och
ATT han lever så skulle jag inte tro. Då skulle jag
VETA.
Tro handlar om att hoppas på någonting som man inte ser just nu.
Alla människor tror på saker hela tiden. Vi tror att solen ska gå upp imorgon bitti. Vi tror att vår partner kommer att göra oss lyckliga i vårt liv och att vi kommer vara tillsammans tills döden skiljer oss åt. Vi tror att om vi betalar våra räkningar via autogiro så ska samma summa dras från vårt konto varje månad.
Min tro är inte mycket konstigare än så.
Jag tror att det måste finnas någonting mer än bara det jag kan se nu. Jag tror att om jag lever på ett gott sätt och är en god människa så kommer jag att bli lycklig både nu och i ett eventuellt efterliv.
Jag får också höra att tron är en krycka i livet. Att det bara är svaga människor som behöver en Gud. Betyder det att jag är svagare än någon annan? många ser det nog på det sättet. Att man är svagare än andra för att man inte vill leva ett liv som bara tar slut när man dör. Tänk då istället på hur många gånger som människor säger dessa saker till mig. Hur många gånger som människor hackar på mig för min tro. Hur många gånger som jag blir förolämpad för att jag går till kyrkan. Ändå fortsätter jag. Tror ni inte att jag blir stärkt varenda gång jag tar mig förbi ett hinder eller en förolämpning? Så hur svag tror ni egentligen att jag är?
Att tro på Gud innebär för mig att varje dag ta ett beslut om att hålla fast vid det som gör mig lycklig i det långa loppet och inte det som kan roa mig bara för stunden. Att tänka på konsekvenserna av mitt handlande och att leva på ett sätt så att jag kan se tillbaka på mitt liv och vara stolt över det den dagen det är över.